Du måste säga ja till ännu en excess. Drygt fyra timmar Elvis.Mer än fyra timmars musik för att dokumentera en timslång TV-show kan tyckas överdrivet, men excesser var Elvis normalitet och då är det inte mer än rätt att hans eftermäle också fortsätter att ha sådana proportioner. Särskilt inte som TV-showen från 1968 innebar att överste Parker för en stund blev överkörd - det blev inte det traditionella och snälla julprogram han planerat - och Elvis vaknade ur sin långa Hollywooddvala.
Du kan historien. På en liten scen skojade, småpratade och sjöng Elvis, halvvägs stående ensam på scenen och med en gömd orkester som glatt slängde sig med swampsoulgitarr och fett blås. Andra halvan var sittande, med sällskap av sina gamla musiker från de tidiga Sun-inspelningarna. Det är allmänt känt att trivdes bra i den avskalade och relativt avslappnade formen och att han sjöng bättre än på ett decennium.
Två CD i den här fina lådan består av de kompletta showerna inför publik, där Elvis ursprungliga nervositet i början är påtaglig (han hade inte spelat live på sju år) och lika tydligt snabbt ersätts av lättsamhet och koncentration. Att lyssna på dem direkt efter den TV-sända versionerna blir givetvis mastigt, eftersom underhållningen framför allt består i att höra varianter, felsägningar, misslyckade låtförsök och en hel del skämt.
Men den fjärde skivan är en pärla. Där är vi flugor på väggen medan Scotty Moore, DJ Fontana och vem som råkade ha vägarna förbi avslappnat jammar och skrattar i gamla hits och en del oväntade låtval. Bakom scenen och långt från kameror är det fragmentariskt och naket, givetvis, men samtidigt väldigt väldigt bra.
Du kan historien. På en liten scen skojade, småpratade och sjöng Elvis, halvvägs stående ensam på scenen och med en gömd orkester som glatt slängde sig med swampsoulgitarr och fett blås. Andra halvan var sittande, med sällskap av sina gamla musiker från de tidiga Sun-inspelningarna. Det är allmänt känt att trivdes bra i den avskalade och relativt avslappnade formen och att han sjöng bättre än på ett decennium.
Två CD i den här fina lådan består av de kompletta showerna inför publik, där Elvis ursprungliga nervositet i början är påtaglig (han hade inte spelat live på sju år) och lika tydligt snabbt ersätts av lättsamhet och koncentration. Att lyssna på dem direkt efter den TV-sända versionerna blir givetvis mastigt, eftersom underhållningen framför allt består i att höra varianter, felsägningar, misslyckade låtförsök och en hel del skämt.
Men den fjärde skivan är en pärla. Där är vi flugor på väggen medan Scotty Moore, DJ Fontana och vem som råkade ha vägarna förbi avslappnat jammar och skrattar i gamla hits och en del oväntade låtval. Bakom scenen och långt från kameror är det fragmentariskt och naket, givetvis, men samtidigt väldigt väldigt bra.
Skivbolag:
Artist: