Det plötsliga och yrande rapintrot kommer i skyhög hastighet ur ingenstans. De första 45 sekunderna på Elliphants nya album chockar och lockar mig på en och samma gång. Något som gör det omöjligt att inte vilja lyssna vidare på Rocking Horse.
Efter närmare fem års tid i Los Angeles är Elliphant, som egentligen heter Ellinor Olovsdotter, tillbaka i Sverige. I somras fick hon sitt första barn och i takt med det började hon att släppa delar av den nya skivan.
Genom sjutton låtar tar hon med oss på en berg-och dalbana av känslor. Hastigheten är ständigt på topp och det känns omöjligt att bromsa. Textraderna är transparenta, punkiga och sylvassa. Praktexemplet är den riviga låten Emily, som verkar handla om att göra revolt mot allt och alla.
Det finns bara en sak som jag vill göra medan jag lyssnar på låten – och det är att sätta mig i solen och tända en cigarett. Kalla mig för en pop-tönt, men Emily tar verkligen fram de mest ärliga och drömmande känslorna i mig. Något som inte förbättras av faktumet att nästa låt heter Drunk & Angry.
Elliphants säregna röst känns mer lekfull än på länge. Den liksom svävar. Allt känns så befriande i hennes sånger, men samtidigt präglas berättelserna av både sorg och ilska. Å andra sidan är det väl ärligheten som gör det befriande?
Dock måste jag konstatera att 17 låtar trots allt är en aning mycket. Fokuset svävar lätt iväg efter ett tag. Inte nödvändigtvis för att musiken är tråkig, men för att det helt enkelt är lång tid. Därför är Rocking Horse perfekt att ha på i bakgrunden om du ska syssla med något särskilt. Speciellt om du vill egga upp dig själv.
