För att använda Boston-grabben Edans egna ord kan [I]Primitive Plus[/I] sägas vara lika rare som en LP av EPMD från 1978 där Erick Sermon spelar banjo. Lika oupptäckt som en Ultramagnetic MCs-tolva från 1988 som ingen har hört.
Efter några hårda singlar, djupt rotade i Cold Chillin'-katalogens ursprungs-hiphop, var det unge Edan som under förra året drog blickarna till Boston. När en av årets mest emotsedda skivor till slut kom briseras de massiva förväntningarna på mållinjen.
Slutresultatet är en lätt otillräcklig Boston-upplevelse däruppe med Boston Celtics sammanbrott i årets slutspel, en lika småförargligt otillfredsställande produkt som bostongurka på flaska.
Det succékoncept som i grunden borde omvända resten av världen till
hiphop-arkeologer räcker inte hela vägen.
Kanske beror det på Edans röst. Även om verserna består av långa och intrikata uppvisningsrim låter han ofta för teatralisk och sammanbitet nasal. Retrokonceptet framstår ibland som alltför ospontant urkalkylerat för sitt eget bästa. Till det positiva hör dock att musiken har lång hållbarhet Edan lämnar åtskilliga nyanser att utforska efter första genomlyssningen, långt fler än vilken r'n'b-tolva som helst som säljs secondhand två helger efter att den halkat ut från Dee Jay Promotions topplista. Edan har en ovanlig stil som är långt över genomsnittet och hans larmiga scratchande och lågbudget-knapriga beats förtjänar alla lyssnare han kan uppbåda. För mångfaldens skull.
Akta så att du inte helt missar skivan efter sjabbel hos svenska Next Stop är den svenska distributionen i skrivande stund ännu osäker.
Skivbolag:
Artist:
