Dream Syndicate - These Times

Patrik Forshage 00:00 5 May 2019

Steve Wynn har aldrig underpresterat, och Dream Syndicates comebackalbum 2017 var överraskande bra. Men det skvallrande inte om de nivåer som de stundtals skulle komma att åstadkomma på These Times

Bandets suggestiva psychrock är full av bottnar, samtidigt kraftfullt och känslosamt, fritänkande och disciplinerat, knutet till VU-traditionen och innovatiovt, och i låtar som Space Age och The Way In är de i samma form som på debuten The Days of Wine and Roses 1982. Tidigare har Steve Wynn hyllat John Coltrane, och även om Put Some Miles On kan uppfattas som rättfram drivande bilåkarrock är det samtidigt en stilfull och hedersam hyllning till Miles Davis. 

Det finns dock ett par trögare stunder under albumets andra halva. Recovery Mode borde ha fått tillfriskna helt innan den släpptes ut, och jamsessionen The Whole World’s Watching innehåller måhända samtidsobservationer som är angelägna för Steve Wynn att förmedla, men vi borde besparats att höra den. Hade These Times varit ett minialbum utan sådana longörer hade det varit nära full poäng. 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Diesel Park West — Let It Melt

Man stöter ihop med en kär gammal vän, en av de där som var bland de viktigaste men som helt försvunnit från radarn. ”Nämen! Det är ju du!” Och mot logikens alla lagar har båda tid för en fika eller en öl, just där och då! Så fantastiskt kul!

Pixies – Beneath the Eyrie

I sex år - från debuten 1987 och fram till sin splittring 1993 - var Pixies själva sinnebilden för amerikansk coolness. Vare sig de förde som mest oväsen eller maskerade de smartaste popsångerna med feedback och hög volym landade de rätt, och den sprakande relationen mellan Black Francis och Kim Deal antände konsekvent de precis rätta stubintrådarna.