Världsikonen Drake tycks sakna bromsen när det kommer till musikutgivning. På tre år har han släppt fyra projekt, och nu finns det totalt åtta studioalbum ute. För att inte glömma hans fyra EP:s och sju mixtapes. Nu är han tillbaka med sin senaste platta For All the Dogs, men det kanske är dags att dra ned på tempot nu.
Det är ingen överraskning att rapparen vet hur man skapar hits. Något han har bevisat gång på gång med låtar som Passionfruit, One Dance eller Rich Flex. Listan är lång och det senaste albumet följer en klassisk Drake-formula. Här finns en mix av hans känslosamma och poppiga r'n'b-sida, som suktar efter kvinnor, och ett tappert försök till att väva in ragemusik och trap.
Albumet är nästan 90 minuter långt, det är sällan så långa projekt lyckas hålla sig koncisa. Tyvärr går det i stöpet och han fyller inte ut tiden på ett övertygande sätt. Låtar såsom Calling For You, Away From Home eller What Would Pluto Do, hoppar jag över, framför allt då rapparen själv verkar uttråkad.
Skivan bjuder åtminstone på flera bra stunder. Introlåten Virginia Beach använder sig av en häftig Frank Ocean-sample. First Person Shooter gästas av en taggad J.Cole och 8am in Charlotte bjuder på en melankolisk och nattlig Drake som ger mig lite hopp.
For All the Dogs är självklart inte katastrofalt, men Drake verkar gå på autopilot. Han behöver nog landa planet och samla sig lite. Det finns definitivt flera starka bidrag på plattan, men resten av musiken känns ihålig och ger en känsla av desperation.
