David Guetta - 7

Sophie Winberg 22:50 16 Sep 2018

David Guettas sjunde album skvallrar om en artist som tappat självförtroendet. Det är kvantitet före kvalitet, och istället för tryggheten i en medveten hitmakares säkra hand finns här en känsla av osäkerhet, och att ”om jag fyller plattan med alla utkast jag har måste jag väll ha åtminstone nån hit här?”

Plattan är en riktig långkörare, med 27 spår i två väldigt olika delar. Första halvan består av en samling anonyma radiodängor, och även om jag inte tycker att de genrer Guetta verkar i nödvändigtvis är a young mans game, verkar artisten, nu 50 fyllda, ändå ha överkompenserat för något; det är tidvis riktig tuggummipop han släppt. 

Som vanligt är det gästartist-tungt, med Sia, Anne-Marie, Bebe Rexha, Jason Derulo, Justin Bieber och fler. Bland alla dessa spår med alla dessa världsstjärnor lyckas dock ändå ingen låt stå ut ens som en ok dansgolvs-hit.

Andra halvan, märkligt nog signerad den nya pseudonymen Jack Back, består istället av ren house. Varför han, när han väl släpper några spår trogna hans DJ-bakgrund, måste göra det under ett nytt namn förstår jag dock inte.

Albumets andra halva må vara en nick åt var han en gång kom ifrån, men tyvärr en riktigt usel sådan, och 7 är ovärdig en av världens största DJs och producenter. 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Mark Lanegan Band - Somebody’s Knocking

Att Mark Lanegan som få andra klarar att fånga essensen hos både Nick Cave och Iggy Pop vet vi sedan länge, och här är det mörkt och hotfullt som sig bör, med lager av gitarrer, mullrande pukor och tung elektronik. Det är mäktigt, suggestivt och… lite förutsägbart, va?

Berhana – Han

Berhana har lyckats hålla sin skimrande r’n’b under radarn sedan han debuterade med sin självbetitlade EP 2016. När Donald Glover, även kallad Childish Gambino, använde låten Gray Luh i serien Atlanta blev uppmärksamheten dock påtaglig. På debutalbumet Han lyckas Berhana inte bara presentera r’n’b som injekterats med psykedeliska och funkiga influenser. Hans bakgrund som manusförfattare bidrar förmodligen också till albumets konceptuella inramning som är minst sagt filmisk.  

Battles – Juice B Crypts

Juice B Crypts är den mest stressframkallande skiva jag har lyssnat på i år. Soundet består genomgående av gälla, osammanhängande och disharmoniska ljudeffekter från något oerhört enerverande datorspel i höghastighet eller, jag vet inte, Skrillex? Låtarna är i stor utsträckning helt olyssningsbara och för att vara helt ärlig så blev jag tvungen att hoppa över delar av vissa spår på grund av oljudsframkallad ångest.