I slutet av förra året stod en gänglig fnittrig amerikansk asiat på en scen och framförde cocktailjazz på en teremin - ett lika ovanligt som svårspelat magnetiskt instrument. Han hette Daniel Wang och efter den suspekta jazzpausen återgick han till att dunka ut brutala discovax i det sargade ljudsystemet.
För de mest inbitna discobögarna var Daniel Wangs stockholmsbesök en given attraktion. Genom sina släpp på egna etiketten Balihu har han blivit nästan lika viktig som de klassiska discoproducenter han så kärleksfullt stulit ifrån. Tidigare har Daniel Wang återanvänt New Yorks gamla underjordiska dansklassiker. Nu gör han dem själv i stället.
På solofullängdaren [I]Idealism[/I] visar Daniel Wang hur han, med god hjälp av musiktekniken, lärde sig duplicera discons DNA på sitt gamla kneg på keyboardaffären Dr Sound. Den stora frågan just nu är hur Daniel Wang gör sin musik utan att sno rakt av från gamla skivor. Han spelar alla instrument själv, och skapar sig ett sound som låter lika mycket retro som det låter nytt och originellt. Låttitlarnas rymdteman är inte det enda som för tankarna till Giorgio Moroders melodiösa elektrondisco och Patrick Cowleys proto-techno. Daniel Wang gör sin musik med lika spöklika stämningar som i temalåten till [I]The Twilight Zone[/I].
I en av pauserna under den där konserten snodde jag till mig en kort pratstund med stjärnan för kvällen. Vi talade inte lika mycket om hans egna house-etikett Balihu eller hans konstiga teremin som vi talade om demonkompositören Arthur Russel. Sådan är discobögens natur.
Skivbolag:
Artist:
