I The Hold Steady har Craig Finn utvecklat det smartaste historieberättandet i branschen, och det kompromissar han inte med på egen hand. I desperat rockande No Future till exempel hämtar sångarjaget levnadsråd ur sångtexter av Freddie Mercury och ”good old” Johnny Rotten, och på andra håll träffar han Jesus på en parkeringsplats och bildar band ihop (”It’s hard to suck with Jesus in your band”). Men även utan den sortens himmelsk förstärkning tangerar han som förr både The Clash och The Replacements, om än med tydligare americana-tendenser än tidigare. Han är till och med avsevärt vassare än på The Hold Steadys senaste album, och även om det här sägs vara bara en tillfällig soloutflykt visar Craig Finn att han inte är beroende av sin bandkontext.
