Vid senaste Grammy-utdelningen fick Los Lobos pris för bästa instrumentallåt och nominerades dessutom i kategorin bästa barnskiva. I själva verket kunde de fått pris i vilken kategori som helst: folkmusik,latin, country, rock, soul eller r'n'b. Inget annat band spänner över ettså brett fält och få gör så litet väsen av det. Los Lobos blir aldrig eklektiska snobbar; de lever för nära sin musik och sin publik för det. Istället gör de bara precis vad de har lust med. Den här gången är det blues. På spanska i två spår, bland annat på den fantastiska första singeln Mas y mas, men blues likväl.
Röjig, stökig och fullständigt livsfarlig modern blues, som har mer gemensamt med TrickysMaxinquaye än med det gamla museala tolvtaktsgnället om kärringen som harlämnat båset och hur ska jag nu klara mig tills hon kommer hem från jobbet. Tror ni mig inte så lyssna på Life is good, som låter som ominspelningsteknikern stått i en gränd och spelat in det som sipprat ut genom bakdörren på en speakeasy i 2000-talets Los Angeles: mullrande bas,rasslande tablas, en gitarr som nöter samma två noter med galen frenesi och en rumlande oh-la-la-allsång från såväl band som publik. Det är en bit från La bamba, och det är alldeles makalöst bra. Det är det mesta här, för övrigt. Där förra "riktiga" albumet, Kiko, ibland kändes lite överarbetat kastar sig Colossal head över lyssnaren med ren, primitiv råstyrka som främsta vapen. Snoop Doggy Dogg skulle lägga benen på ryggen om han fick höra den.Skivbolag:
Artist:
