Av en ren slump råkar jag sitta i mörkret medan jag spelar New Fragility. Långsamt har solen slocknat utanför mitt fönster, men i stället för att tända lampan sätter jag på mig hörlurarna.
Det ska visa sig vara rätt val. Redan i den första låten Hesitating Nation blir jag indragen i en osynlig värld, som Alec Ounsworth skapar med sin unika röst. Ju mörkare det är desto enklare är det att se hans verklighet.
Den hispiga rösten följer en röd tråd genom albumet. Något som har saknats på flera av bandets tidigare album. Melodierna är plötsliga och det känns som att allt är skapat i ett kort ögonblick.
New Fragility bryter ny mark. Texterna känns mindre konstlade och betydligt närmare hjärtat. Bland annat handlar musiken om skilsmässor, ensamheten och dödsskjutningarna i USA. Oavsett tema präglas låtarna av en och samma faktor -den kraftiga nostalgin.
Det kommer alltid finnas de som avfärdar CYHSY som töntig electrorock/pop. Precis som tidigare är det här inte ett album för dem, men däremot för oss som njuter av ett gultonat skivomslag och känslan av att aldrig kunna förutspå framtiden.
