Clap your hands say yeah gjorde en av förra årets bästa plattor, den låg till och med etta på mitt personliga bidrag till årsbästalistan i Nöjesguiden. Som ett mer uppsluppet Arcade Fire, med refränger söta och uppradade som smultron på ett strå. Och sällan springer man in i så egensinniga sångare som Alec Ounsworth. Orden tycks rinna över hans tunga, han hasplar sig vårdslöst fram emot nästa strof och det låter ofta för jävligt och, så klart, helt absurt vackert.
Man kan likna väntan på uppföljaren Some loud thunder vid peppen inför nyår. Ni vet, man har laddat länge, man vet exakt vad man ska ha på sig sedan veckor tillbaka och man vet att han man vill ligga med ska dit.
Kvällen blir mer pannkaka än tårta, och det slutar med att man sitter och tjuter på toa. CYHSY är fortfarande egensinna popsnickrare, deras låtar genererar fortfarande glädje i mina vener, men förälskelsen är definitivt över och dessutom är ljudet bedrövligt.
Skivbolag:
Artist:
