Ett ord som jag aldrig skrivit i en recension är “ballad”, eftersom ballader knappt existerar i min värld, så föreställ er min förvåning när jag insåg att Cigarettes After Sex gjort en skiva med bara ballader.
Bandet släpper nu sin andra skiva efter en otroligt hyllad självbetitlade debut. Men Cry är så smörig och sentimental så att jag skäms (och vid närmare eftertanke är bandnamnet också pinsamt). Låtarna på skivan är platta och tömda på kreativitet. Innehållet består av banala klicheer och på tok för många adjektiv. Jag skojar inte ens lite när jag säger att frontmannen Greg Gonzalez inspirerats av en solnedgång, för han säger det själv.