Den andra juli förra året meddelade Christopher Owens världen med 3 x 140 tecken att Girls är historia. Debuten Album var 00-talets enskilt bästa händelse, rak pop utan poser. Med Owens självbiografiska texter om trasig uppväxt, drogmissbruk och hjärtesorg blev det framförallt ett ode till alla outsiders. Då Christopher Owens både var låtskrivare, frontman och den enda faste medlemmen i Girls är det lätt att tro att ett soloalbum skulle vandra på samma marker. Riktigt så blir det inte.
Lysandre är namnet på flickan Owens inledde en romans med under ett turnéstopp i Frankrike. Den knappt halvtimmeskorta berättelsen binds samman av öppningsspårets Vashti Bunyan-osande slinga. Ett behövligt grepp för ett album som stundtals spretar. Den i övrigt utmärkta New York City får till exempel påhälsning av en psykotisk saxofon och bossa-experimentet som utgör Riviera Rock är direkt ruskigt. Utöver dom snedtripparna så har Owens fortfarande en mästerlig förmåga att göra omedelbar pop som tar plats utan att skrika. Tydligast blir det i låtar som Everywhere You Knew eller allra helst singeln Here We Go. Outsiders, misströsta ej.
