En anledning till att den svenska utgivningen från de stora skivbolagen känns så pissljummen och frontaltråkig tror jag delvis beror på ett förhållningssätt till skivstudion eller till skivinspelningar överhuvudtaget. Skivstudion betraktas inte längre som vad den egentligen är - ett simpelt rum med mikrofoner där man spelar in musik - utan som ett laboratorium där god ekonomisk avkastning ska säkras och där alla fel och brister hos artisten ska rättas till. När artisterna själva heller inte längre är kompromisslösa konstnärer som betraktar all utomstående inblandning som ett hot, utan mediekåta karriärister som redan från början är villiga till att lyssna på goda branschråd och anpassa sig till formattänkande, är det inte så konstigt att allt låter som Via Direkt-musik; trevligt, nytvättat och konsumtionsvänligt. "Kunden har alltid rätt!"
Det är därför man blir så glad när man hör enstaka undantag som till exempel Petters blixtrande [I]Såklart. [/I]Det finns en energi där - en rent fysisk närvaro - som gör att man när man försöker visualisera inspelningen framför sig, så ser man för en gångs skull inte en studio med marknadskurvor på väggarna och en Via Direkt-leende receptionist, utan ett omöblerat rum med en naken mikrofon hängande från taket. En plats som precis som Sun-studion i Memphis dokumenterar en artists egen energi - Elvis var Elvis redan innan han fick skivkontrakt - i stället för att skapa en artist i studion.
Känslan är densamma även när man hör Caesars Palaces andra album. Det låter som pur energi och spelglädje uppfångad och dokumenterad av några få mikroner hängande från taket. Producenten Klas Åhlund har visserligen vridit en del på effektkontroller för att få fram sköna ljud, men det låter ändå som alla låtar är inspelade på en kvart. Det är amerikansk garagerock fast inspelad i ett modernt svenskt garage. Det låter som gamla slyngelband som Seeds och Electric Prunes.
När Farfisa-orgeln piper som mest euforiskt låter det även faktiskt - bandet kommer att hata mig för detta - lite som Gyllene Tiders första LP; även det ursprungligen ett oemotståndligt garageband från Halmstad. Caesars Palace har dessutom förmått göra en uppföljare där minst hälften av låtarna håller samma klass som debutens ess [I](I'm Gonna) Kick You Out. [/I]Om det finns Tracks-ungar som är lika trötta på storbolagens PRO-utbud som jag skulle faktiskt även den Gyllene Tider-punkiga [I]From the Bughouse[/I] bli en hit.Skivbolag:
Artist:
