Staffan Lindström, som går under artistnamnet Bromander, är en modern renässansman. Han är bland annat modell för flådiga designers, illustratör och popmusiker. I hans musik får vi även reda på att han är en hopplös romantiker som gärna blandar humor med mörker.
Det som utmärker Bromander är hans texter. Som textförfattare är han väldigt rolig, och på samma sätt som bland andra Mattias Alkberg och Marit Bergman återberättar han vardagsbestyren med stor intensitet och stora ord. Alla vet vi egentligen att ingenting är så vackert eller så nattsvart, men ibland är det fint att låtsas. Ibland påminner hans musik om Markus Krunegårds tidiga singlar, kanske i synnerhet för att Bromander sjunger om vampyrer i Dracula.
Underströmmar är en skiva om att vara människa och att behöva konfrontera sånt som vi kanske inte gärna vill konfrontera. Det finns en klösande oro i Bromanders musik som är både tidstypisk och klassisk, en textrad kan lika gärna vara skriven på mobilanteckningar eller i någon av Hjalmar Söderbergs dagböcker.
