Bromander - Underströmmar

Tina Rosenfink 00:00 22 May 2020

Staffan Lindström, som går under artistnamnet Bromander, är en modern renässansman. Han är bland annat modell för flådiga designers, illustratör och popmusiker. I hans musik får vi även reda på att han är en hopplös romantiker som gärna blandar humor med mörker. 

Det som utmärker Bromander är hans texter. Som textförfattare är han väldigt rolig, och på samma sätt som bland andra Mattias Alkberg och Marit Bergman återberättar han vardagsbestyren med stor intensitet och stora ord. Alla vet vi egentligen att ingenting är så vackert eller så nattsvart, men ibland är det fint att låtsas. Ibland påminner hans musik om Markus Krunegårds tidiga singlar, kanske i synnerhet för att Bromander sjunger om vampyrer i Dracula. 

Underströmmar är en skiva om att vara människa och att behöva konfrontera sånt som vi kanske inte gärna vill konfrontera. Det finns en klösande oro i Bromanders musik som är både tidstypisk och klassisk, en textrad kan lika gärna vara skriven på mobilanteckningar eller i någon av Hjalmar Söderbergs dagböcker. 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Migi - Bättre tider

På sin debut-ep lyckas inte Migi bevisa mycket. Rapparen har precis som en annan nykomling, Macky, franska som andra- eller i det här fallet förstaspråk. Men till skillnad från Macky tar Migi inte lika tydliga influenser från den franska rapen. 

Nomad – Blåser på stormen

Nomad har sedan tidigare gjort sig ett namn på battle rap-scenen i Sverige. Där rappare tävlar genom att leverera dissar mot varandra inför en publik. Och det märks att det är just därifrån den skånska rapparen kommer. Hans debutalbum lägger stort fokus på texterna och hur de levereras.

Telos Vision - Unlike the Night

Telos Vision har släppt EP:n Unlike the Night. Det är ett verk med gitarrdrivna indierocklåtar, bra melodier och överlag välskrivna låtar. Men jag kan inte undgå att tänka på en grej när jag lyssnar: det här låter som The War On Drugs. Från sången till gitarriffen till syntarna i bakgrunden, det är verkligen likt. Däremot saknas något här, det där odefinierbara extra som gör att The War On Drugs är så himla bra.