Brian Enos skimrande popskivor från 70-talet är kulmen på 10 000 år av musikalisk utveckling. De är också plutoniumtunga stentavlor att drämma i huvudet på livslögnare som påstår att musik måste säga någonting om livet och ballhojtan för att vara relevant.
Enos klassiska [I]Here Come the Warm Jets[/I], [I]Taking Tiger Mountain (by Strategy)[/I] och [I]Another Green World[/I], inspelade under perioden mellan Roxy Musics fjäderboa och den ambienta polotröjan, säger absolut ingenting. De behöver inte. De är slutprodukterna av en musikalisk alkemi där de banalaste av ackordföljder och det mest meningslösa av textnonsens har förvandlats till helande guldklimpar av frigjord, övernaturlig pop. Katedraler av närande ljud. Klasar av melodier, vänliga dissonanser och atmosfärer som räddar liv. Helt utan budskap, utan metod, utan guru. Fullkomligt fria från kåthet, depressioner och revolutionsromantik. Men med ett aldrig sinande, intensivt vitt ljus av ren genialitet som inte går att värja sig mot.
Just nu behövs de här skivorna mer än någonsin.
Som snuttefiltar. Som Revaxör. Som medel mot den den enorma livsleda som följer genomlyssningen av Brian Enos första popskiva på flera årtionden. Den heter [I]Another Day on Earth[/I] men skulle lika gärna kunna heta "Platt fall" eller "Nu är det väl ändå dags att sluta dricka ditt eget kiss, flumgubbe". [I]Another Day on Earth[/I] innehåller exakt två spår som inte kräver kräkpaus, den ena är en uppfluffad Cluster-pastill som simulerar medvetslöshet, den andra är en Magnetic Fields-nickning som blåser upp sig till en sufflé av kosmiskt välbefinnande. Resten av albumet är rena hånet. En långsamt jäsande sörja av nyandliga hymnmelodier, mögelangripna electronicabeats från förra årtusendet och några generande förinställningar på autotunern. Allt dränkt i tjocka lager av ekologisk ljudsirap och serverat med en erfaren tarmsköljares milda leende. Det är garanterat att [I]Another Day on Earth[/I] kommer att sprida mycket välbefinnande på nästa kristallhealingkonvent. I resten av världen kommer skivans existens att tigas ihjäl. Förhoppningsvis. Det finns även en liten risk att livslögnare som menar att musik måste säga något om livet och ballhojtan drämmer den i mitt huvud. Jag kommer att vara för upptagen med att skämmas för att orka göra motstånd.
Skivbolag:
Artist:
