Det inledande titelspåret är högintensiv nervig kärlekspunklåt i nivå med de bästa Bob Mould gjorde i sena Husker Du. Jo, jag vet, det är stora ord, men Bob Mould är den enda i sin generation som envist forcerat där alla andra mattats av. Han har hittat solskenet i sin nya hemstad Berlin, och det ger honom ytterligare ny energi.
Så utan ens en sekunds tystnad emellan kastar han sig alltså in i What Do You Want Me To Do, som rentav är ännu mer energisk och vass, och sedan vidare till nästa och nästa utan minsta andningspaus. Efter den enda lite mildare stunden i underhållande Camp Sunshine brakar det loss som allra allra hårdast i Send Me, och även det frekventa användandet av stiliga stråkar bidrar mer till larm än till sofistikering.