I syntiga En sländas andetag och Vad vi än gör blir det plötsligt uppenbart: Bo Kaspers Orkester är ingenting annat än ett Kent för en äldre generation. Deras uttryck skiljer sig åt, men atmosfären är identisk: man är medelklass, man är lite vagt missnöjd med livet, man vet att man inte kommer göra något åt det. Tyvärr vågar inte BKO basunera ut ”nederlag”, inte ens viska det mellan raderna. Musiken erbjuder ingen tröst, för den vill inte tala om det jobbiga, den vill inte något alls, den är artigt förnekande. Men den drömmer om något annat. Exempelvis New Orleans i Amerika.
Skivbolag:
Artist:
