Jag trodde Sveriges svar på Xzibit hade blivit bättre. Ju mer tid jag ägnar åt den där Blues inser jag att han är precis lika tråkig som han alltid varit. På den fyrspårspromo jag fick för nån månad sen tycktes Blues ha lite fräscha idéer och flytten till det egna nystartade skivbolaget Bumrushing verkade vara ett steg i rätt riktning. Med fullängdaren som facit inser man dock att det inte handlar så mycket om en ny omgivning eller inställning till musiken, Blues kommer alltid låta lika välmenande, stel och gubbig. Xylofoner, oljefat och en konstig avslutningshymn som försöker ta med oss på en resa runt jorden med slutdestination Afrika är alla element som befäster Blues särställning inom svensk hiphop, men jag förstår verkligen inte meningen med all etno som är instoppad lite här och var på [I]Den där Bluesr[/I]. Det låter varken bra eller fyller nån funktion annan än den att Sveriges svar på Xzibit nu även är Sveriges svar på Youssou N'Dour.
Skivbolag:
Artist:
