I den alltmer systematiska jakten på glömda obskyriteter är chansen stor för var och en som någonsin gjort en förbisedd skiva att upprättelsen väntar runt hörnet, och Bill Fay är det senaste exemplet. Liksom till exempel Rodriguez hade han under 25 år försörjt sig genom spridda påhugg när han 1998 plötsligt uppvaktades av musiktidningar och arrangörer som fascinerats av återutgåvorna av hans båda album från åren runt 1970, och de hemmademos han hela tiden fortsatt att spela in blev i ett slag eftertraktade nya skivor. Nu är det alltså dags för hans första studioinspelade skiva på 41 år.
Han är en strålande vissångare och en utmärkt London-skildrare, vars tillvaro är en mellangrå ytterstadsvardag väldigt långt från det smarta och moderna London. Teglet är brunt, takpannorna spruckna och linjerna på gatan nötta, och de små parkerna med haltande skötsel är hans sångers oaser. "Too many years in the factoried scrubbing floors and walls" sjunger den gästande beundraren Jeff Tweedy i This World, och i en fin cover av Wilcos Jesus Etc återgäldar Bill Fay vänligheten. Life is People var väntan värt.
