Det upprörda narrativet, drivet av svek och hämndlystnad, är albumets uppenbara showrunner. Det faktum att Beyoncé, med fruktsamt resultat, utforskar musikaliska landskap hon tidigare aldrig besökt är så pass sekundärt i denna explosion av välbefogad vrede att det knappt är värt att nämna.
Egentligen är det bara The Weeknd-gästade 6 Inch som känns som en tillbakagång till den hitriktade lekfullheten från i mitten på 00-talet, i övrigt står de angelägna budskap Beyoncé har pushat på sina två senaste album i full blom här. Om än med en personligare utgångspunkt. En sak står i vilket fall som helst klar: Big Homie better grow up.