Ingen kommer egentligen att bli besviken. Samma julafton väntar för den som vill ligga på soffan till ljudbilden av känslor från barndomen. Alla indieungar kan med lätthet springa iväg i sina klänningar, spänna på "vingarna" ni sydde i slöjden, hoppa i brödbaksförklädet, de varma strumpbyxorna, och hälla glitter, strössel och gem i ansiktet och hasta iväg till skivbutiken. Ni kommer inte att bli besvikna.
Det finns något väldigt omoget och reaktionärt vad gäller Belle and Sebastian. Något väldigt daterat. Stuart Murdoch säger själv att hans lilla plojband han hade när han var tolv ser exakt ut som hans nuvarande. Så varför ska man då lyssna på Belle and Sebastian 2006? Ja, gillar man metaforer innehållandes eskimåer uttalade på vacker brittiska med inslag av martyrskap och sensibilitet så finns det fortfarande många anledningar. Men Belle and Sebastian 2006 är långt ifrån lika bra som sina moderna klassiker Dog on wheel, 3.. 6.. 9.. Seconds of light, This is just a modern rock song, etc etc. Kvalitén är numer i klass med The Housemartins (det är ett dåligt betyg).
Framför allt har texterna försämrats.
Vidare har singeln Funny little frog ett par trevliga Belle and Sebastian-trumpeter, men inte mycket mer. Även om Stuart sjunger "the state that I am in" och travesterar sig själv en bit in i låten så händer ingenting i min kropp.
The life pursuit är ingen speciellt bra skiva. Men jag är väldigt förtjust i Mornington cresent, inte bara för att det är sista låten på skivan, utan för att det är den enda låten på skivan.Artist:
