Femminuterslåten Demon är sjunde spåret på Bear in Heavens fjärde skiva och så överumplande bra att jag egentligen skulle vilja skriva en text bara om den. Om de maniska trummorna, som kommer stötvis likt kulsprutesalvor och blandas upp med psykade syntar och tevespelseffekter. Om Jon Philpot monotona sång, som korsas med ödesmättade körer och skapar ett sådant lager på lager-bygge av kaos att jag inte ens kan dechiffrera det. Om drivet, som bildar goda vänskapsrelationer med Arcade Fires Reflector.
Såklart är resten av skivan inte lika tät, det hade varit utmattande. Den slappnar av, lunkar på, blir spacehippiefunkig och haschflummig. Ett slags nutida tolkning av Marianne Faithfull möter tidig shoegaze. Mysigt men ofarligt.