Det korta akustiska gig som tre av Band of Horses medlemmar spelade i Stockholm härom veckan gav ett välbehövligt perspektiv på deras musik. Utan allehanda påbyggt bråte framstod deras sånger naket sköna, med finessrika melodier och utsökta vokalharmonier. På skiva fortsätter dock bandet - som om de inte riktigt litade på sitt material - att veckla in sig i lite för radioanpassade, opersonliga och icke enhetliga arrangemang som skymmer sikten. Oftare än americana drar det åt 70-talets countryrock, med behärskad Grateful Dead-påverkan på sina håll, men ibland gör de skitigare rock’n’roll och någonstans till och med renodlad powerpop. Allt det är fint och bra, men den hantverksessens som Band of Horses gömmer därunder kommer helt till ytan enbart i fantastiska Cruel Slow Hands of Time. Sådant hade vi velat höra mycket mer av.
