Fredrik Strage hade rätt. Problemet med Pettersdebutalbum var att det stundtals verkligen lät lika tungfotat ochpåfrestande gravallvarligt som Imperiet-musik. Men Petter har lärt sigsnabbt, förbluffande snabbt. Nu vänder han blicken framåt i stället för attstirra ned på sin egel navel (eller ned på Söders gatubrunnar) och levererarplötsligt ett album med den bästa svenskproducerade hiphop som gjorts i dethär landet sedan [I]Välkommen till förorten[/I] med Latin Kings. [I]Saker & ting[/I] kännsredan som en klassisk singel. Lika euforiskt soulig som De La Soulsdebutalbum och Petter rappar briljant. Tala om tajming, tala om auktoritet,tala om känsla för ord. Ännu bättre är den Christian Falk-producerade ochraggainspirerade Så klart. Har svensk musik någonsin svängt så härmycket?