Bad Cash Quartet är fyra gymnasiepojkar från Göteborg. Som tioåringar tragglade de Nirvanacovers tillsammans. Sex år senare kom debutsingeln och nu, mindre än 18 månader och ytterligare två singelsläpp senare, kommer debutplattan på stora Warners etikett Telegram. Lollipop har avverkats, liksom ett antal andra festivaler. Snacka om att vara kungar på skolan; knappt 18 år och redan en fullängdare ute. Som dessutom är en fullkomligt häpnadsväckande sådan. Stackars skolkamrater.
Bad Cash Quartet har spelat in en debutplatta som är en hybrid av all den musik de upptäckt och lyssnat på ända sedan de som småungar stod och spelade grunge fram till där de är i dag, i form av ett homogent tonårsband med glasklar koll på det musikaliska läget. Det är inte alls svårt att hitta mer eller mindre uppenbara musikaliska referenser och influenser hos bandet. Sett till det faktum att Bad Cash Quartet är fanatiska musikälskare som älskar en mängd andra band skulle de troligtvis bara vara glada om recensionerna av deras platta fylldes med namn på band de har som idoler, och i viss mån även låter som. Men det känns tämligen ointressant att droppa bandnamn med tanke på att Bad Cash Quartet i grund och botten främst låter som just Bad Cash Quartet: de har nämligen lyckats att spela in en platta som inte låter som någon annan. Att de sedan förhoppningsvis kommer att fylla samma funktion för horder av vilsna tonåringar på samma sätt som Ted Gärdestad, Ebba Grön eller Broder Daniel gjort före dem har inte med musikaliskt släktskap att göra. Utan snarare känslomässigt, förmågan att beröra och skriva musik och texter man kan identifiera sig med. Jag inbillar mig att stämningen i en låt som [I]Amuse You[/I] är balsam för en själ dränkt i frustrerad tonårsångest och om jag uppfattat texten till [I]Female[/I] korrekt behandlar den mönstring och militärtjänst, ämnen som i högsta grad lär vara aktuella för bandmedlemmarna. Skall man tro texten verkar det som om textförfattaren kommit på ett bra sätt att klara sig undan det.
Plattans absoluta höjdpunkt är [I]Our Tragic Friendship[/I]. Personligen anser jag att det är den som tydligast exemplifierar de fyra pojkarnas energi, eufori och elektricitet. Ett något försiktigt intro, Martin Eliasons desperata sång inledningsvis endast till en akustisk gitarr och sedan kompet som skiftar från smygande till orgastiskt. Attacken, kraften och intensiteten är överväldigande, och enda felet är att allt är över för fort, precis som i de flesta fall när det gäller låtar signerade Bad Cash Quartet. Redan singlarna visade uppenbara indikationer på bandets särart och begåvning, men faktum är att jag betvivlade att de skulle vara kapabla att fylla en hel platta med så bra och varierat material. Musiken spretar och drar. För ett otränat (eller ointresserat, för den delen) öra kan det första mötet med ett band som Bad Cash Quartet vara i det närmaste chockartat. Det är hysteriska taktbyten, svajig sång - inte sällan på väg att skära sig å det grövsta - knepiga syntljud och kantiga melodier som skaver betydligt oftare än de smeker. Men lyssnar man under alla lager av ljud kan man allt som oftast skönja en tydligt pulserande melodi, något som visar att det inte bara rör sig om ett aningslöst ihopsatt collage av fräcka riff och ljud. Istället rör det sig om musik med hjärna, och framför allt med ett gigantiskt hjärta, skriven utifrån en glödande passion för musik.
Man kan tycka att det är halvtöntigt och barnsligt att blanda svenska och engelska titlar, i synnerhet när de svenska heter saker som [I]Punken[/I], [I]Jonas sjöng[/I] och [I]Balladen[/I], men det är bara radanmärkningar, herregud de är ju knappt 18 år. Bad Cash Quartet har gjort en 32 minuter lång platta med svensk tonårsrock när den är som bäst. Stackars skolkamrater.
[I](Skivan släpps den 18 mars.)[/I]Skivbolag:
Artist:
