Den folkligt poppiga riktningen från föregångaren True tas på Stories nästan till en parodisk nivå. Att Avicii är en hitsnickrare av sällan skådat slag påvisas även här, men den artistiska integritet som i och med innovationsgraden ändå fanns på True, är här helt försummad till förmån för listplaceringar och trallvänliga skolavslutningsrefränger.
Visst vemod skymtas och de vokala insatserna är mer utbredda än någonsin, men just som man klickat upp musikfönstret för att försäkra sig om att det fortfarande är Aviciis album som spelas, rullar den karaktäristiskt polerade synthslingan in som ett ofrånkomligt arena-alibi.