Avantgardet - Alla känner apan

Tina Rosenfink 00:00 9 Nov 2018

Avantgardet har på kort tid etablerat sig på den svenska musikscenen och det känns som att alla är bekanta med sångaren Rasmus Arvidsson före detta drogproblematik. Det är cirka det enda som bandet har pratat om sedan debuten 2016 och det känns som att alla låtar har handlat om att det är jobbigt att knarka i London. Trots att jag tycker det är spännande med ett destruktivt förflutet så kan inte det ämnet vara intressant för alltid. Jag har hunnit tröttna. 

Trots det är Avantgardet Sveriges bästa liveband. Det är stökigt, svettigt och precis som man tänker sig att spelningar var förr. Men jag har inte tyckt att den energin riktigt translatat till skivorna. Eller i alla fall fram tills nu. 

Alla känner apan är bandets tredje album och bästa skiva hittills. Det handlar mindre om tjack och mer om kärlek, en mycket bra utveckling för bandet om ni frågar mig (vilket ni gör, för jag är musikrecensent). Är så himla glad för den här skivan, och låtarna Alla gathörn, Rännstenen och Möt mig vid gaten är bäst, dock slår inget Ut i nattens versrader:

Vi kan säkert bli bästa vänner

I Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Men inte riktigt när du bara älskar mig

Genom rök och vodka lime

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

The Smashing Pumpkins - Shiny and Oh So Bright, Vol. 1 / LP: No Past. No Future. No Sun

I mer än tio år nu har Billy Corgan med varierande framgång arbetat för ett pånyttfött The Smashing Pumpkins, men så här nära har han inte kommit på något av de många tidigare comebackförsöken, vare sig musikaliskt eller medlemsmässigt. Här finns både Jimmy Chamberlin och James Iha, och bara Jeff Schroeder på gitarr är ett avsteg från originalsättningen för 30 år sedan. Med slutmålet att åstadkomma en skiva som associerar tillbaka till deras storhetstid verkar de ha förhandlat sig förbi alla meningsskiljaktligheter.