Avantgardet - Alla känner apan

Tina Rosenfink 00:00 9 Nov 2018

Avantgardet har på kort tid etablerat sig på den svenska musikscenen och det känns som att alla är bekanta med sångaren Rasmus Arvidsson före detta drogproblematik. Det är cirka det enda som bandet har pratat om sedan debuten 2016 och det känns som att alla låtar har handlat om att det är jobbigt att knarka i London. Trots att jag tycker det är spännande med ett destruktivt förflutet så kan inte det ämnet vara intressant för alltid. Jag har hunnit tröttna. 

Trots det är Avantgardet Sveriges bästa liveband. Det är stökigt, svettigt och precis som man tänker sig att spelningar var förr. Men jag har inte tyckt att den energin riktigt translatat till skivorna. Eller i alla fall fram tills nu. 

Alla känner apan är bandets tredje album och bästa skiva hittills. Det handlar mindre om tjack och mer om kärlek, en mycket bra utveckling för bandet om ni frågar mig (vilket ni gör, för jag är musikrecensent). Är så himla glad för den här skivan, och låtarna Alla gathörn, Rännstenen och Möt mig vid gaten är bäst, dock slår inget Ut i nattens versrader:

Vi kan säkert bli bästa vänner

I Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Men inte riktigt när du bara älskar mig

Genom rök och vodka lime

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kiwi Jr. - Cooler Returns

Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark. 

Lil Skies – Unbothered

Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar. 

 

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.