Redan med inledande titelspåret Reflektor, som också släpptes som första singel och där David Bowie tjatat sig till att få vara med på ett hörn, står det klart att Arcade Fire bytt kostym. De kanadensiska multiinstrumentalisternas önskan om att arbeta ihop med LCD Soundystems James Murphy, som producerat, har också gått i uppfyllelse. Frontmannen Win Butler har beskrivit dubbelalbumet som en mix av discopalatset Studio 54 och haitisk voodoo. Även om första akten är lite mer bredbent och den andra storslaget soulig så är Reflektor genomgående dansant och funkig med lickshots, salsaklubbsstök och flera låtar i samma stycke. Men när intrycken blir omotiverat många räddas det ofta av stråkar och Régine Chassagnes svala röst. När det gäller voodoobiten är inslagen av grav existentiell ångest mer påtagliga än någon som helst andedyrkan och som de flesta vet är skicklig gråta-på-dansgolvet-musik cirka det bästa som finns.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2013.
