Att det är trendigt att sjunga på svenska är ingen nyhet vid det här laget. Låt efter låt om vemodig kärlek och konstant gnällande. Eftertanke och finess har ibland känts som borttrollade element. Märks det att jag förvandlats till svensk-pop:ens egna Grinchen? Därför blir jag väldigt glad och överraskad när jag hör någon som jag tycker hittat rätt med sin svenska pop-musik. Amanda Aasa är en av dem.
En svunnen idol-deltagare och artisten bakom bidraget Late i årets Melodifestivalen. Just nu är Amanda Aasa aktuell med sin första EP Real Love. En inblick i artistens egna erfarenheter som hon en gång för alla bestämt sig för att lämna bakom sig. Soundet påminner lite om en poppigare Linnea Henriksson. Amanda utstrålar en mognad och självsäkerhet som jag tror är nyckeln till att hennes texter känns genuina, uppriktiga och därför blir lätta att ta till sig. Jag får känslan av att hon inte har något att bevisa oss, vilket blir precis det som bevisar allt. En alldeles utmärkt debut.
