Att det är trendigt att sjunga på svenska är ingen nyhet vid det här laget. Låt efter låt om vemodig kärlek och konstant gnällande. Eftertanke och finess har ibland känts som borttrollade element. Märks det att jag förvandlats till svensk-pop:ens egna Grinchen? Därför blir jag väldigt glad och överraskad när jag hör någon som jag tycker hittat rätt med sin svenska pop-musik. Amanda Aasa är en av dem.
