Det är en pånyttfödd artist vi ser i Alice Glass när hon albumdebuterar som soloartist och inte längre som medlem i lofi/electroclash-bandet Crystal Castles som hon lämnade 2014. Till skillnad från bandets naivt kaotiska syntpop är hennes egna sound en korsning mellan ett elektroniskt mörker och klubbig pop.
Den mest tongivande skillnaden är framför allt hur musiken dikteras av ett tydligare kommersiellt lager. Alice Glass röst är betydligt mer framlyft, även om soundet i sig är konstnärligt och experimentellt.
Ur ett popmusikaliskt perspektiv finns det referenspunkter till artister som Lady Gaga och Kim Petras. Fast Alice Glass låtar är sällan stöpta i samma klassiska popmall, vilket visserligen är en befrielse. Istället tar kanadensiskan med oss på allt mellan ambient, trap-beats och tungt driviga spår där berättelsen är vad som leder musiken.
Hennes förmåga att hoppa mellan dessa skilda drag, utan att driva bort från sin identitet lämnar en mycket nyfiken på hennes nästa drag.
