Fem år sedan Album, men det mesta är sig likt. Kanske tyvärr att lite av den spännande nyskaparkänslan har gått förlorad, till förmån för ett än mer konventionellt popsound. Linnros-doftande myspop med bitvis högtravande anslag. Med andra ord inte särskilt anmärkningsvärt, men heller inte fel på något sätt. Bortsett då från Ingen kan kedja havet, där kombinationen av stämsång, prat och osammanhängande textrader om att spela narr gör det hela till ett verkligt bakslag. Den föregås dock upp av fina I min slummer och följs upp av albumbästa Bland gyllene äpplen och svärd.