Ace Frehley må ha supit hårdast i Kiss men det har inte påverkat hans snabba fingrar eller känsla för bluesig rock. På samma sätt som hans ton fullständigt tog över Kiss-låtar gör han det fortfarande i dag fast i sina egna kompositioner. Och tyvärr är just dessa solande stunder ibland höjdpunkterna på denna platta då hans typiskt släpiga sång är charmig, men allt för begränsad och tråkig för att kunna leverera några minnesvärda melodier eller fraser. Rymdfararen kan underhålla i kortare doser genom hans durigt peppiga Queen-rock n' roll, men över ett helt album är han alldeles för intetsägande sångare för att kunna bära frontmansflaggan över sådana svängiga riff.
Skivbolag:
Artist:
