När man kommer in i Tulehofs lokaler kan man konstatera att varenda dammkorn från dess tidigare innehavare - Indian Gate - är bortputsat. Nu ligger här i stället en tämligen stilig kvarterskrog, även om den osar lite 90-tal med sin rena inredning och de klotrunda lamporna som under det forna decenniet rymde från badrummen.
Det är emellertid ingenting som känns speciellt betungande. När man varit på Tulehof en stund märker man att detta projekt inte är ett tafatt försök att öppna hipp innerstadskrog. Ansträngningarna här är uppriktiga och ambitiösa, samt genomgående i både service och mat.
Innan förrätten kommer in serveras en generös amuse. Servitören engagerar sig maximalt när det kommer till val av vin. Eller vad ska man annars säga när han märker vår beslutsvånda och på eget initiativ häller upp tre glas vin för att låta oss själva avgöra vilket som faller oss bäst i smaken?
Bland förrätterna hittar vi svenska klassiker som Pelle Janzon (100 kr) och gubbröra (84 kr), men även en liten fest bestående av anklever och rökt ankbröst som kommer med fikonbrioche och kumquatsenap (110 kr).
Därefter fortsätter man gärna med en braksvensk rådjursfilé med gräddstuvad savojkål, trattkantareller och västerbottenkroketter (220 kr). Majskycklingen med tryffelpotatispuré (180 kr) är också god, men var vid testtillfället märkligt nog alltför blygsamt smaksatt av tyffel.
På dessertfronten är det lite tunnare. I två bemärkelser. Crème brûlée, cheesecake, chokladmousse och en banan i kapprock är allt vi har att välja på om vi bortser från husets ostar. Det är måttligt spännande och en av våra crème brûléer har därtill en på tok för lös äggstanning. Sammantaget är maten bra om man bortser från brödfatet som hade varit alldeles okej för fem år sedan. Men nu för tiden kräver vi mer än vitt bröd och Pyramidbageriets visserligen goda, men allt för ofta förekommande knäckebröd. Åtminstone av krogar av den här kalibern. Och så hade vi gärna sett en lite längre vinlista.Stad:
Lokal:
