På krogtäta Magasinsgatan ligger sedan många år tillbaka krogen 2112. Alldeles nyligen uppenbarade sig möjligheten för ägarna att också ta över den intilliggande lokalen, som tidigare inkvarterade en sneakersbutik, med ambitionen att öppna ”en opretentiös mat- och vinbar i hjärtat av Göteborg.” Den nya krogen heter, likt adressen, Magasinsgatan 5.
Restaurangen ligger i en trevlig hörnlokal med utsikt över korsningen mellan Kyrkogatan och Magasinsgatan och med en uteservering som sträcker sig runt fasadens båda sidor. När vi kommer dit är lokalen mer eller mindre tom. Atmosfären känns avslappnad och det sitter några andra sällskap på utsidan som småpratar över ett glas i sommarsolen. Vi möts av ett leende och kyparen får oss direkt att känna oss varmt välkomna. Restaurangen är i princip helt nyöppnad och man känner nästan att målarfärgen knappt har hunnit torka på väggarna. Lokalen är enkelt och avskalat inredd och den lilla extra mysfaktorn saknas lite. De levande ljusen på borden är inte tända och belysningen lite väl uppskruvad. Discokulan på dass får oss dock att dra på smilgroparna i samband med att vi lättar på trycket. Menyn består av mellanrätter och vi känner oss sugna att testa det mesta och dela vid bordet. Vinurvalet är tämligen magert för att vara en vinbar och de flesta vinerna på listan verkar komma från en av de stora ”öl-drakarna”. Vi rekommenderas ett glas på listan som enligt utsago skall vara gott, men blir också ursäktande för servisens bristande kunskap kring vinerna. Lite mer kreativitet, kunskap och finess förväntas faktiskt för att få bära upp epitetet ”vinbar". Nåväl.
Maten inkommer i ett rasande tempo, nästan lite för snabbt faktiskt. Vi har inte ens hunnit fått våra snacks innan vi får de första maträtterna. Kvällens bästa rätt inkommer först. Vitello Tonnato. Tunt skuren carpaccio på kalv, toppad med en parmesandressing. Ovanpå finns också hela bitar av grillad tonfisk, vilket känns lyxigt, samt en grillad citron. Citrusen ger en trevlig sötsyrlig fräschör och höjer hela rätten. Nästa rätt är Eldad Röding med frissésallad, gurka, forellrom, fläder och chili. Tyvärr en ganska intetsägande rätt. Fisken saknar välbehövlig sälta och hade mått bra av att rimmas i förväg. Vi kan knappt lokalisera flädersmaken och det är bara när vi får en chilibit i munnen som rätten sätter lite fart på smakpaletten. Strax efter att vi har fått våra förrätter inkommer snacksen. Ordningen blir bakvänd och husets smaksatta nötter med kanel blir väl intensiva. Det tar helt överhand gentemot smakerna i vinet och känns mal placé i sammanhanget. Den marinerad parmesanosten är annars god och smakrik. Trots att vi delar på all mat får vi inga extra assietter utan vi får äta all mat från samma tallrik. Avundsjukt sneglar vi på ett sällskap lite längre bort som å sin sida fått varsin assiett redan vid beställning. Servisen är genomgående trevlig och personlig men genomgående aningen förvirrad och tämligen okunnig. Vi avslutar förrätterna och snacksen och grymtar lite över att servisen inte dukar av våra numera tomma tallrikar. Fokus verkar istället ligga på att prata med den lediga personalen i baren som kommit dit från grannkrogen för ett glas efter sitt pass. Vi staplar själva ihop vår disk och hugger in på nästa anrättning. En Makrillmousse med rågkrisp, äpple och olja på gräslök. Makrillen är god och äpplet bidrar med en viss fräschör, men även denna rätten saknar stabila grundsmaker och känns inte helt komplett, även om det absolut är en habil servering. Burratan med svenska tomater, apelsin och en pesto på örter känns dock direkt tråkig. Råvarorna är kylskåpskalla, peston mestadels oljig. Som helhet smakar allting på tallriken för lite.
Genomgående är uppläggningarna vackra och maten känns ambitiös, men det smakar inte tillräckligt. Även den Friterade kycklingkroketten följer tyvärr på samma samma tema. Den Långbakade rotsellerin med linser, brynt smör och hasselnöt smakar visserligen gott men känns mäktig och lite väl höstig en högsommarkväll. Den hade helt klart gjort sig bättre under en annan tid på året. Slutligen är det dags för kaffe och dessert. Vår första dessert är söt och stabbig och saknar helt både textur och fräschör. Grillad ananas med kokokspannacotta, kokosflarn och kolasås blir sött med sött och mer sött. Allting blir bara en stor mjuk och supersöt mastig massa. Den andra desserten tar om möjligt insulinnivån till nya höjder. En gräddig sötsliskig Zabaione tillsammans med jordgubbar och citronverbena. Även denna dessert saknar kontraster och det blir återigen mest en söt och klibbig massa. Inga av rätterna vi serverats under kvällen presenterades vid bordet utan ställdes bara ner utan någon kommentar. Det behövs inte alltid en utläggning i detaljnivå men ett ord om av vad som serveras uppskattas alltid. Speciellt när man beställt så pass många olika rätter.
Vi lämnar Magasinsgatan med intrycket av en restaurang i sin linda. Det är ett hjärtligt gäng som ligger bakom krogen, men finessen saknas än så länge. Vi ser fram emot ett återbesök när smakerna vässats, vinutbudet breddats och stearinljusen är tända.
