Vi aktade oss noga för att gå på Noon för ett par år
sedan. Maten andades mycket vilja men inte så mycket
kunnande och publiken som festade på helgerna var rätt
beige. Under samma period grävde Vasastan guld och det
var inte svårt att hitta ork för att spatsera de extra
meterna in till grannkonkurrenten. Nu är det som
bekant andra tider. Noon är som pånyttfödd.
Menyn är fortfarande neoasiatisk, men med ett helt
annat bett och mod. Varje rätt skriker med en egen
identitet och kräver uppmärksamhet som en obstinat
barnunge. Kanske inget för en person uppfödd på mammas
köttbullar, men vi kan inte annat än älska det. De små
vegetariska papadamrullarna är förföriska. Särskilt i
kombination med den söta och småkrämiga plommonsåsen.
Man får ett gäng rullar på fyra stycken för 62 kronor.
Rullarna är kungarna i en annars lysande samling
förrätter - laxrullar och vårrullar slåss mot fin
japansk råbiff och en thailändsk kycklingsoppa.
Som om inte den naturliga festkonkurrensen med Bliss
vore nog stoltserar Noon också med ankbröst på menyn.
Men här är den omgiven av spännande och
exhibitionistiska tillbehör som hyvlad anklever,
tamarindsås och rostade vitlökar. Vansinnigt gott.
Något stark, och är man inte mexikan bör man flagga
för det vid beställning.
Hela menyn känns som en resa ut mot det okända och
äntligen kan man skriva att något känns indie utan att
tänka på sura musiker med mycket fett hår.
Personalen har slagsida åt nepotism, och vi känner
också igen några ansikten från Vasastans glansdagar
(ägarna är också Lasse Hedman och Camilla Andersson).
Men varför inte, servicen är klockren - trevlig,
personlig och alert. När en av huvudpersonerna sätter
sig och röker med en leverantör känns det dock lite
billigt, men sånt hoppas vi är barnsjukdomar.
För övrigt är pandanterrinen Göteborgs just nu bästa
dessert.Stad:
Lokal:
