Noon är som pånyttfödd. Menyn är fortfarande neoasiatisk, men med ett helt annat bett och mod. Varje rätt skriker med en egen identitet och kräver uppmärksamhet som en obstinat barnunge. Kanske inget för en person uppfödd på mammas köttbullar, men vi kan inte annat än älska det. Hela menyn känns som en resa ut mot det okända och äntligen kan man skriva att något känns indie utan att tänka på sura
Noon
NoonNoon är som pånyttfödd. Menyn är fortfarande neoasiatisk, men med ett helt annat bett och mod. Varje rätt skiker men en egen identitet och kräver uppmärksamhet som en obstinat barnunge. Kanske inget för en person uppfödd på mammas köttbullar, men vi kan inte annat än älska det. Hela menyn känns som en resa ut mot det okända och äntligen kan man skriva att något känns indie utan att tänka på sura m |
Noon
Vi aktade oss noga för att gå på Noon för ett par år
sedan. Maten andades mycket vilja men inte så mycket
kunnande och publiken som festade på helgerna var rätt
beige. Under samma period grävde Vasastan guld och det
var inte svårt att hitta ork för att spatsera de extra
meterna in till grannkonkurrenten. Nu är det