
Det är konstigt att Il Conte heter Il Conte. Namnet klingar inget vidare efter tidningarnas skriverier om gangsters, skattefiffel och Emilio Ingrosso. Men Il Conte drivs inte längre av någon Ingrosso, utan av en kille som heter George. Dumt nog behöll George namnet på krogen. Dessutom är inredningen i matsalen sig lik. Följaktligen får man intrycket av att man besöker en gammal brottsplats när man kommer på besök. Det är synd.
Maten är nämligen alldeles förträfflig. Musslorna är toppen, den halvmåneformade pastan med anka är briljant, lammet likaså. Kanske blir vi mest imponerade av servicen. Servitriserna är begåvade med en sådan röntgenblick att vi vid nästa besök tänker bära overaller av staniol. Men det är trevligt att de har koll på oss till och med när de befinner sig på uteserveringen.
George måste genast byta namn på krogen och slänga ut de gamla beigefärgade sittdynorna. Då kommer klientelet att utvecklas bortom den skara bortskämta ynglingar i kvarteret, som inte förmår laga middag själva.