Kalebs passion för exotiska, men farliga, djur når sin brytpunkt när han tar hem en giftig ökenspindel som illa kvickt flyr sitt förvar. Det tar inte lång tid innan polisen sätter byggnaden i karantän då fastigheten plötsligt kryllar av dödliga spindlar, vilket leder till en intensiv kamp om överlevnad för Kaleb, hans syster och deras grannar.
Vermin är rejält nervkittlande, proppad med skräckinjagande stunder och spänningsfyllda moment - men det är inte bara dess obehagliga yttre som imponerar, filmen förhöjs ytterligare av intressanta teman och flerdimensionella karaktärer som gör mycket för det relativt enkla konceptet. Här finns både djup och hjärta, vilket gör att berättelsen engagerar utöver den välregisserade spindelskräcken.
Och för att vara regissör Sébastien Vaníceks långfilmsdebut är det onekligen en välregisserad rulle. Scen efter scen är rysande nagelbitare, däribland en klaustrofobisk och tidspressad vandring genom en spindeltät korridor, briljant utförd av samtliga parter både bakom och framför kameran för att framhäva situationens terror på bästa sätt.
Synd är det att Vermin till och från snöar in på onaturligt territorium istället för att förhålla sig till sin annars realistiska grundidé, och det känns aningen diffust vad Vanícek vill säga med filmens sista scen i relation till resten av berättelsen. Det tar dock inte ifrån att Vermin tveklöst är den bästa skräckfilmen på lång tid där spindlar står som främsta antagonist.
