Axel Peterséns uppföljare till oförglömliga Avalon. En film om konstvärlden med undertoner av Tintin (enligt Petersén själv). En kavalkad av rakvatten, cigariller och karg nordafrikansk ökenkust. Konsthandlaren Sten Oxe har försvunnit, och när mystiska män ställer mystiska frågor börjar dottern Katarina gräva i pappans handel och vandel.
Plötsligt räcker tillvaron som hipp gallerist inte längre till, och istället drunknar Katrina i känslan av att vara förd bakom ljuset när det äldre gardet ägnar sig åt ljusskygga affärer.
Petersén fokuserar på detaljerna för att skapa samma suggestiva stämningar som i sina kortfilmer. Gubbarna och tanterna är utvalda med lika mycket fingertoppskänsla som konsten på väggarna. Johan Rabeus och Léonore Ekstrand blir lika starka stämningssättare som Ilja Karilampi och Simon Mullan.
Det som saknas är Avalons gedigna helhetskänsla. Istället handlar det just om en sorts serietidningstonalitet, där allt handlar om att driva mysteriet framåt på ganska lösa grunder. Vilket givetvis ligger helt i linje med Tintininfluenserna.
