Den Oscarsbelönade manusförfattarduon bakom Alexander Paynes The Descendants regidebuterar med The Way, Way Back, en studiobackad independentfilm som kryddar klassisk coming-of-age med lysande skådespelarinsatser och grabbig humor.
I den effektiva inledningsscenen möter vi 14-årige Duncan (Liam James) i bagageutrymmet på väg till en sommarstuga i Hamptons. På order av sin mammas pojkvän Trent (en extremt osympatisk Steve Carell) tvingas han betygsätta sig själv – blott en aperitif för de många härskartekniker som döljer sig bakom Trents förrädiska tredagarsstubb. Väl framme välkomnas de av en frispråkig alkoholistgranne (Allison Janney på jakt efter en Oscarsnominering) och en fasad av avslappning som irriterar Duncan, särskilt att se sin mamma Pam (Toni Colette) göra allt för att passa in. Han flyr därför fältet på en rosa cykel, blir förälskad i ”the girl next door” och börjar jobba på det lokala äventyrsbadet tillsammans med slackern Owen (Sam Rockwell).
Den socialt missanpassade huvudpersonen är precis lagom skev för att kvala in till förvandlingen från ankunge till svan – en process som inkluderar att snacka med tjejer om annat än väder, köra breakdance och utnyttja sin nyvunna maktposition som badvakt för att spana in rumpor i närbild. En grabbig och grumlig övergångsrit som ackompanjeras av en sedvanlig indieplaylist.
