I George Clooneys huvud är krig framför allt något spännande, ett fartfyllt äventyr i Tintins eller Spirous anda. Receptet är enkelt: ett par överdrivet hedervärda män (helst britter, fransmän eller amerikanare), några genomruttna busar (förslagsvis tyskar eller ryssar) lite konst, lite mörk sprit, en femme fatale och en lång svada putslustigheter. Verkligheten som ett nummer av Vanity Fair eller Playboy kort sagt.
Monuments Men berättar historien om de soldater och konstvetare som skickades ut i ett brinnande Europa under WW2 sista år för att rädda de otaliga konstskatter som var på drift över hela kontinenten. I täten för detta uppdrag går Clooney själv, omgiven om en diger rollista (Murray, Goodman, Damon, Blanchett). Och även om kolonialisten Tintin har sina brister kan man i alla fall inte klaga på dramaturgin, Monuments Men däremot är dåligt sammanhållen soppa utan framåtrörelse eller realistiska ambitioner där det enda som glänser är akademikerhunkens (förlåt regissörens) alltid lika solida silverman.
