Summer of 85

Calle Wahlström 09:00 5 Aug 2021

I Summer of 85 har den lika ombytlige som produktive regissören François Ozon förflyttat Aidan Chambers queera ungdomsskildring "Dansa på min grav" från England till en saltstänkt badort i Normandie. Där har bokens tonåriga berättarjag Hal blivit filmens Alexis (Félix Lefebvre) och den något äldre Barry blivit David (Benjamin Voisin). Likaså har sommaren de två möts bestämts till 1985 - till del för att få The Cure-sångaren Robert Smiths välsignelse att använda låten “In between days” redan i filmens förtexter samtidigt som en kranåkning sveper in från havet, över en stenig badstrand och upp på strandpromenaden.

Vi kastas alltså rakt in i ett pastellfärgat 80-tal där jeansklädda ungdomar hänger på och kring stranden. Alexis är en av dem. Med sommarlovet framför sig lånar han en väns segelbåt och ger sig ut på havet. Men när vädret slår om kapsejsar han i panik varpå den karismatiske David kommer till hans undsättning. Vad som följer är en intensiv romans, och trovärdigt spelad skildring av en trånande första kärlek, indelad i fragment av Alexis tillbakablickande berättarröst. Ett berättande hårt betingat av ynglingens slapphänta litterära ambitioner som snart avslöjar att förhållandet kommit till ett lika plötsligt som våldsamt slut, liksom att de löften som gjorts förpliktar även efter detta.

Tematiskt sett är Summer of 85 därför ett givet jobb för Ozon. Ämnen som lidelse, besatthet (av levande som döda) liksom fiktion har varit centrala i flera tidigare alster. Men att kameran här vällustigt vänds mot unga manskroppar är nog för många en välkommen omväxling från den svårt franskt, fluktande blick han gjort sig skyldig till i filmer som utskällda Isabelle eller den erotiska thrillern Dubbelt begär - även om den senare också rymde queera inslag. I egenskap av filmisk sommarflirt når dessvärre aldrig Summer of 85 samma sinnliga höjder som den vagt ämnesbesläktade Call Me by Your Name, eller för den delen Ozons egna Frantz. Nej, den känsla av flyktighet som infinner sig handlar i Summer of 85 inte så mycket om de älskandes förutsättningar eller sommarens gång som om filmiskt intryck. Det är alltför lätt att skaka av sig, eller flyter helt enkelt ihop med andra såsiga sommarfilmer med nostalgisk produktionsdesign med samma lätthet som säsongens dagar. 

Été 85
Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Fler filmrecensioner