"Eftersom jag var en liten flicka var det också jag som fick flest kunder", berättar huvudpersonen Rosa i dokumentärfilmen Street Love. Rosa har levt som prostituerad i Mexico City sedan hon var sju år gammal, då tre poliser kidnappade henne, höll henne inspärrad i en månad och våldtog henne gång på gång för att förbereda henne för livet på stritan. I dag har Rosa trätt fram som en taleskvinna för andra prostituerade. Hon har gått ut i mexikanska massmedia och berättat om övergrepp och bland annat namngivit lokala hallickar som utnyttjar barn. Ett oerhört vågat tilltag som tyvärr inte fått något vidare gehör från vare sig myndigheter eller överbelastade människorättsorganisationer.
Men det är inte bara med den tanken i bakhuvudet som [I]Street Love[/I] är en oerhört humanitärt och politiskt viktig film. Den är också brännande på ett mänskligt plan. Scener, som den när Rosa noggrant föreläser och visar för sin svärdotter hur hon ska trä på kondomer på sina kunder och hur hon ska kolla om mannen har könssjukdomar, säger mer än tusen paragrafer och psykologiska utredningar. Det är oerhört angeläget, nära och lyhört och filmens regissör Åsa Faringer har hittat en väldigt stark, känslig, rak och osentimental berättare i Rosa. Däremot har jag personligen väldigt svårt för de dramatiseringar som stundtals gör sig gällande i [I]Street Love[/I]. Inte de nästan magisk-realistiska dragen och iscensättningarna av Rosas tilltro till vit magi som nästan i stället smälter in som en organisk del av filmen och Rosas person. Nej, jag menar små glimtar av iscensatta våldsscener, som till exempel illustrationer till Rosas berättelse om hur hon återigen hotas, förs bort och misshandlas. Texter, som understryker hur farligt och omöjligt hela filmprojektet varit - onödiga och överflödiga statement som, åtminstone jag, tycker ger en fadd air av exotism - någonting som motsäger hela filmprojektets kärna: att damma av glasögonen, rensa ur öronen och stilla möta en verklighet - konflikter och faktum som är så övermäktiga i sig själva att de talar till en vare sig man vill eller inte, och det endast med ett oroligt, rastlöst ögonkast.Skådespelare:
Regi:
