Storm handlar om DD som är en blaserad journalist på den dekadenta blaskan Nöjesguiden. Han rör sig i ett stenhårt Stockholm som kryllar av bögar, kändisar och kokain. En dag dyker Eva Röse upp med crazy färger i håret och en mystisk ask i fickan. Hack i häl kommer en massa skuggvarelser och Jonas Karlson med svart backslick. En storm drar in över Gotland. Det är LAN-party i Liljeholmen. En gothtjej blir våldtagen i Vänersborg. Och parallellt med allt detta löper handlingen från en serietidning som DD hittar överallt. Storm är ett försök att göra svensk Science Fiction. En genre befolkad av komiska katastrofer som Gröna gubbar från YR och Rymdinvasion i Lappland. Det här är lite bättre. Men det är på tok för plottrigt. Det är väldigt mycket som händer på samma gång och jag kan inte låta bli att spekulera i vad som hade hänt om man hade låtit några av alla darlings smaka på yxan. Som serietidningsscenerna. Eller de halvdant utförda nattklubbsscenerna. Det finns mig veterligen ingen svensk regissör som har lyckats göra en trovärdig nattklubbssekvens och de i Storm är inget undantag. Filmen börjar lovande med ett brutalt slagsmål i lite lagom Urban Exploration-aktiga miljöer. Sen är det som att Måns Mårlind och Björn Stein har velat proppa in alla idéer och vinklar i samma projekt. Det blir lite för meckigt och mot slutet när handlingen börjar tangera Flatliners och pekpinnarna åker fram. De mystiska händelserna kanske inte är en yttre fiende utan DD:s förtryckta känslor och bortträngda upplevelser? Det blir personlighetsutveckling och New Age och jag kan inte låta bli att tycka att det är synd på så rara ärter. För det hade varit så mycket roligare utan det präktiga Bullen-temat. Ibland för Storm tankarna till Stein/Mårlinds underskattade SVT-serie De drabbade men lika mycket till ursvensk töntighet. Det är friskt vågat, men tyvärr också bara hälften vunnet.Skådespelare:
Regi:
