Precis som att det finns produktioner som följer action- eller chickflick-mallen slaviskt, finns det filmer som, i sin jakt på oscarstatyetter, resulterar i förutsägbara tråkdraman.
Här har regissören försökt kombinera Ray och Gilbert Grape och gjort misstaget att tro att vi automatiskt kommer att bli berörda bara för att huvudpersonen är en mentalt handikappad mästerviolinist och att det hela bygger på en verklig händelse. Kalla mig känslokall, men jag är betydligt mer svårflörtad än så. För trots att Jamie Foxx och Robert Downey Jr är fantastiska skåde-spelare är det någonting som inte stämmer – jag får autopilotvibbar. Och det värsta är att det inte ens är skådespelarnas fel. Skulden faller istället på Joe Wright och Susanna Grant som genom övertydlighet försöker tala om för oss vad vi ska känna istället för att låta oss komma på det själva. Det är som ett halvdant Oprah-, nej, Tyra Banks Show-avsnitt utdraget på två timmar. –AL
