Kurt Vonnegut inleder sin roman [I]Moder Natt [/I]med orden "Vi är det vi utger oss för att vara och måste därför vara mycket noga med vad vi utger oss för att vara". [I]Steget efter [/I]är den sjunde filmatiseringen av Henning Mankells böcker om en annan Kurt - Wallander vid Ystadpolisen. Han har länge haft kollegan Svedberg vid sin sida utan att egentligen ha den blekaste om vem han egentligen är. Svedberg utgav sig väl aldrig direkt för att vara någon särskild. Tvärtom har de flesta kollegor, då han hittas död i hemmet, inte mycket mer att säga om honom än att han var en duktig skytt. Och med tanke på att Wallander hittade Svedberg med ett skotthål i magen och tjänstevapnet intill sig får man väl bara hålla med, även om det inte borde vara särskilt svårt att träffa från det avståndet. Alla kollegor beklagar sorgen för Wallander: "Det måste vara extra jobbigt för dig. Ni stod ju varandra så nära". Men Wallander känner inte igen sig i den beskrivningen av deras relation. Och det är en tankeväckande reflektion. Vad vet vi egentligen om människorna omkring oss? Och är de verkligen de som de utger sig för att vara?
Är vi själva de vi utger oss för att vara? Henning Mankell har sagt att "det" är viktigt att använda brott som speglar vår tids samhälle". Om han med det menar slaktandet av gustavianska lajvare har han träffat mitt i prick. En kort tid innan Svedberg kolar vippen har man hittat tre skelett i 1700-talsskrud som dukat upp till fest. Det visar sig att någon först dödat ungdomarna, grävt ner dem och sedan plockat upp dem igen när de ansetts mogna. Fräscht, ungefär som grönlänningarna gör med nyfångad haj. Snart visar det sig att Svedberg var mer insyltad än någon kunde tro.
Parallellt med att allas vår store, tjocke Rolf Lassgård här spelar Wallander har Krister Henriksson precis börjat kränga på sig Kurtanmanteln i det som ska bli tretton nyskrivna berättelser och som inleddes med [I]Innan frosten [/I]tidigare i år. Även om Lassgård här verkar gå på en dunderordination valium [I]är [/I]han ändå Wallander. Men visst, kan man byta ut Miss Ellie så.
[I]Steget efter [/I]är en dansksvensk samproduktion. Jag minns med bävan de tysksvenska samproduktionerna av Beckfilmer för ett drygt decennium sedan, med tyskar krystat inslängda här och var i historierna. Här har man plockat in Peter Gantzler från [I]Italienska för nybörjare [/I]som dansksnuten HC. Och det är nästan så man längtar till de dubbade tyskarna, hans danska är väldigt. ja, dansk. Gustav Hammarsten är för övrigt överraskande svag som försmådd älskare med mord i blicken.
[I]Premiär 26 juni[/I]Skådespelare:
Regi:
