Sanningen

Kasia Syty 09:00 12 Mar 2020

Vad gör en familj till en familj - är det sanningen eller lögnerna? Redan i början av Hirokazu Kore-edas första icke-japanska kamikazefilmprojekt med två franska skådespelarlegender i huvudrollerna tråkförklaras sanningen i en rökpust av Catherine Deneuves karaktär Fabienne. Hennes dotter Lumir (brilliant Juliette Binoche) är av motsatt åsikt. Hon blir ömsom besviken ömsom rasande när hon läser den underbart diviga moderns memoarer som förskönar Lumirs barndom och framställer sig själv – den frånvarande föräldern – i minst sagt idealiserad dager.

I samband med en känsloladdad familjeåterförening (under lanseringen av självbiografin) följer dottern och hennes familj som hon släpat med sig från New York med Fabienne på ett skådespelaruppdrag. Modern har en roll i en sci-fi-film baserad på Ken Lius Memories of My Mother; en berättelse om en kvinna som återser sin familj var sjunde år sedan hon av hälsoskäl lämnat jorden. Parallellen mellan de två mödrarna som båda befinner sig i en annan galax på behagligt avstånd från sin omvärld blir under inspelningen alltmer uppenbar.

Visst, det låter som en mardröm för alla som är osentimentalt och klyschallergiskt lagda. Men när man sitter där och väntar på att sår efter sår dramatiskt och smärtsamt ska rivas upp sipprar den kore-edianska vardagsmagin och humorn rakt in i en fransk överklassmaison och vräker omkull kulliserna på den månglagrade metafilminspelningen.

Shoplifters-regissören vecklar mödosamt ut en hel värld av familjeangelägenheter som han dealar med på sitt karaktäristiskt lågmälda sätt, utan oväntade upplösningar eller chockerande vändningar. Även om det ibland vore önskvärt att Sanningen intensifierades en smula och att Kore-eda följde rådet från den mediokra sci-firegissören att "spela den 20% snabbare", överskuggas eventuella invändningar snart av hans gränslösa empati och opretentiösa kärlek till filmkonsten.

När Hirokazu Kore-edas franska familjedrama drar mot sitt slut har den hunnit växa till ett slags allmängiltig hyllning till fiktionen - som ett ultimat och universellt sätt att närma sig något slags sanning.

La Vérité
Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Fler filmrecensioner

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!