Omar dödade mig är en hedervärd film med de bästa av intentioner: att berätta om den algeriska trädgårdsmästare som på mycket tvivelaktiga grunder dömdes till ett långt fängelsestraff för mordet på sin arbetsgivare. Problemet är att huvud-personen Omar är så jävla oskyldig. Trots att filmen försöker skapa tvivel hos publiken med ett par scener där huvudpersonen sitter och ångestsvettas när han spelar bort några franc på blackjack tvivlar man aldrig på hans oskuld.
Thomas Quick må vara oskyldigt dömd, men han är fortfarande en jävla dåre med pedofili i brotts-registret och psykofarmaka i blodet. Historien om honom är transparent och innehåller tusentals frågetecken. I Omars fall är det så uppenbart att han bara är fel kille på fel plats att man snart tröttnar.
Filmen i sig är fragmentarisk på gränsen till hafsig. I en scen får man veta att Omars kändisadvokat Jacques Vergès ska ansöka om nåd hos president Chirac för att i nästa få veta att nådeansökning godkänts. Vidare faller den författare som i början tycks vara en av huvudkaraktärerna helt ur manus efter någon halvtimme. Trots att filmen har sina ljusa sidor går det inte att göra något annat än att tycka synd om den dömda och hata på det franska rättsystemet, vilket är ganska trist i längden.
